Nätverk för handelsobalans och valutariskpremie


Al Jun Hou


Den internationella handeln spelar en allt viktigare roll i länders ekonomiska verksamhet på senare tid. Den totala handeln och handelsobalansen är alltid en av de viktigaste frågorna för politiska beslutsfattare, därför att dessa är direkt kopplade till spridningen av ekonomiska kriser och instabilitet på finansmarknaderna. Den internationella handelskopplingen kan också fungera som en kanal, genom vilken oväntade förändringar i den ekonomiska politiken, kreditvärdighet, inflation osv. i ett land sprids till andra länder.


Det är uppenbart att det finns ett samband mellan räntor och betalningsbalans. Samtidigt kan ett ihållande och betydande underskott i betalningsbalans orsaka att räntorna kan bli högre än de annars skulle bli.  Valutalitteraturen fokuserar på att testa den ränteparitet som inte täcks (UIP) och förklara dess empiriska avvikelser i varje enskilt land. UIP hänvisar till att när en investerare lånar hemma till en lägre ränta och lånar ut utomlands till en högre ränta, eller vice versa, ges en avkastning på noll utöver USA:s korttidsränta. I verkligheten, innebär högre utländska räntor nästan alltid en högre meravkastning. Detta är den välkända carry trade valutastrategin. Sådana tradingstrategier har drivits av handlare eftersom de i genomsnitt är lönsamma. Detta kallas ofta för “forward premium puzzle”.


I detta dokument lägger vi fram en ny förklaring till valutarisk och forward premium puzzle, baserat på flera länders handel och handelsobalans. Vi kommer att svara på följande frågor: Inför de stora chockerna: Hur påverkar handelsobalans-relationerna valutafluktuationer? Oavsett om landets valutaunderskott i stort sett skrivs av när dess handelspartners också har löpande underskott? Om dessa effekter innehåller information som vi kan använda för att lösa valutariskpremien? Vår uppsats är motiverad av det faktum, att trots de stora ökningarna av handel och handelsobalans under de senaste åren (enligt data från FN Comtrade från 1989-2018), är studierna som undersöker den direkta effekten av betalningsbalansen på finansmarknaderna mycket begränsade.  Detta beror delvis på ett tidigt bevismaterial som dokumenterar ett svagt samband mellan betalningsbalansen och avkastningen på finansmarknaderna, i kombination med otillräckliga data om världshandeln. Men framför allt beror det på en brist på mikrofundament (Corte et al., 2017), och, helt enkelt, att det saknas en underliggande ekonomiskt förklaring (Richmond (kommande, JF). Den senaste nya teorin Gabaix & Maggiori (2015, GM2015 härefter) ger ett modernt mikrofundament och en hörnsten som kan baseras på att empiriskt studera samspelet mellan handel och växelkursmarknader. I denna teori styrs växelkurserna av finansiella krafter, p.g.a. globala förändringar i efterfrågan och utbud, av tillgångar i storskaliga kapitalflöden som förmedlas av det globala finansiella systemet. Länder har handelsobalans och finansiärerna absorberar den resulterande valutarisken, dvs. finansiärerna investerar i gäldenärsländernas valuta, och blankar kreditländernas valuta. I närvaron av finansiell chock upplever nettolåntagar-länderna en valutaförsvagning.


Vi introducerar en modell: ”riktat nätverk för handelsobalans”, för att kvantifiera effekten av handelsobalansen på carry trade risk-premien. I vårt riktade nätverk för handelsobalans är alla länder sammankopplade av obalansen i utrikeshandeln. Riktningen bestäms av underskottet. Acemoglu et al. (2012) visar att förekomsten av sammanlänkningar mellan olika företag fungerar som en potentiell spridningsmekanism för idiosynkratiska chocker. Vårt nätverk för handelsunderskott är en version för flera länder av nätverksmodellen Acemoglu et al. (2012) utvidgad till att omfatta den utländska valutamarknaden. Förbindelserna mellan ländernas handelsunderskott är en kanal, genom vilken chocker på landsnivå överförs och samlas till de mest centrala länderna. Nätverket omfattar mer än 66 länder och varierar årligen från 2001 till 2018. Länderna väljs ut enligt Corte, Riddiough & Sarno (2016) som testar GM2015-teorin. Om ett land har ett handelsunderskott med många handelspartners, som också har handelsunderskott med deras handelspartners, så är detta land centralt i vårt nätverk för handelsobalans.  

 

Vi sorterar sedan valutor i portföljer baserade på det beräknade ”centralmåttet”. Sortering i portföljer minskar idiosynkratiska valutarisker (Lustig & Verdelhan, 2007). Med hjälp av portföljen konstruerar vi en central-minus-perifer (CMP) portfölj, genom att köpa valutorna i de mest centrala länderna i nätverket, och sälja dem i de mest perifera länderna. Vi testar också om CMP-portföljen är en riskfaktor som förklarar avkastningen på carry trade valuta-strategin. Detta projekt bidrar till den befintliga litteraturen genom att införa en metod med riktade nätverk för att modellera handelsobalanser. Vi föreslår också en ny riskfaktor för att förklara valutariskpremierna.

Vi har funnit att räntorna och valutariskpremierna ökar från portföljen med perifera länder till portföljen med de centrala länderna. Vidare förklarar CMP en stor del av de tvärsnittsvariationer i valutaöverskotts avkastning, vilket innebär att CMP är en riskbaserad faktor för fastställande av växelkurser. Slutligen är Covid-19-pandemin en av de största chocker som vi någonsin varit med om, och den har orsakat förödelse på globala marknader. Förutom de ekonomiska konsekvenserna av nationella nedstängningar, reserestriktioner, skenande arbetslöshet, svag efterfrågan på konsumtionsvaror och kraftigt minskad affärsverksamhet.  Vi kommer att upprepa hela analysen genom att endast använda en delprovsperiod under Covid-19 för att testa effekterna av Covid-19. Vi är särskilt intresserade av att veta om pandemin har orsakat handelsobalansen samt ökning/minsking av förutsägbarhet av den nya riskfaktorn.